Till Pappa - för 1år sen

Detta skrev jag för lite mindre än ett år sedan. Den dagen då pappa skulle transplanteras & då vi trodde på att man kan tro på. Han låg på gränsen, många gånger, under hela året. Det var rent ut sagt skitjobbigt! Ett rent helvete. Men så kände jag, så undra hur det egentligen var för han. Var han lika rädd? Var han lika nervös? Var han lika ledsen? Kände han sig lika vilsen? Jag hatar att tänka tillbaka, men idag måste jag. Idag är pappa uppe i Stockholm för att göra sin 1års koll, 1år. Så jag håller alla min tummar & hoppas att ni som läser också gör det. För det ska bannemej bli bra resultat. Det bara måste det. Jag älskar dig Jörgen, du fixar detta : )

"Omnia vincit amor.

Pappa, Jag älskar att vakna upp och se ditt ansikte samt höra din röst.
Jag älskar att både vakna och somna av att ha fått lite av din närhet.
Jag älskar att se dig bli starkare och kunna ha ork till att ta dig igenom dagen.
Och jag älskar att se dig ha den styrka att aldrig ge upp.
Men jag hatar det du fått genomlida, jag hatar att det hände just dig.
Jag förstår inte hur orättvist livet kan vara, men den frågan ställs ju jämt och ständigt. Aldrig får man något svar, det är helt enkelt så livet ska vara (?). Fullt av orättvisa och frågor som aldrig har några svar.
Jag hatar dessutom alla tårar jag fäller för varje dag som går.
Men varenda tår jag fäller för dig är fylld av så himla mycket kärlek att ingen kan förstå.
Så jävla mycket älskar jag dig!
Jag älskar att ha dig hemma och inte så långt bort.
Det kommer att vara tufft nu på många olika sätt. Men jag vet som sagt att du klarar dig bra och att just du vet att det är så många som bryr sig och tänker på dig.
Vi har klarat oss fram till ett bra besked av två, och vi ska nu allihopa hjälpa dig att klara det där andra beskedet också.
För att allt detta som skett, ska aldrig mer få inträffa dig och våran familj någonsin igen.
Pappa, du är den finaste, underbaraste, starkaste och mest älskvärda person jag känner, och du anar inte hur stolt jag är över att kalla dig för min far,
för du är bara så jävla bra!
Med din kämparvilja och styrka så är du en förebild för många, framförallt mig.
Må du klara allt nu, för vi ska finnas där för dig, speciellt mamma, åh älskade mamma. Du har genomglidit massa med smärta, men du har blivit mycket starkare för varje dag.
Du har kämpat hårt som sten för pappa, och varit helt slut, men ändå så vaknar du upp varje dag och är vid hans sida. Åh Gud vad jag beundrar dig för det!
Och bror, det är du som är min styrka här hemma nu! Dig håller jag mest kärt för stunden, även om du kanske inte alltid visar dina känslor. Men ändå är du säkert i minst lika stor chock som mig. Du tar hand om mig och jag älskar dig! Du & jag, vi ska verkligen klara detta.
Jag är så splittrad att jag inte vet vad jag längre ska tro.
Jag har varit förlorad och förstörd, både skakad och berörd.
Men mitt hjärta för dig så hårt slår att ge upp bli för svårt.
Jag älskar er, pappa, mamma & bror! Ni är det bästa i mitt liv! Det ska ske något stort för att man egentligen ska förstå hur mycket ens familj betyder för en. Jag skulle aldrig förstått den platsen ni fyller i mitt hjärta nu, om inte allt hade skett. Jag älskar er!
Och jag älskar alla ni sanna vänner som alltid har funnits där för mig i de svåraste stunderna. Tack! Jag älskar er!

/Isabelle"