nu sitter jag här vi mitt fönster, känner vinden smeka min hud på vänster sida, ser sex and the city livet på tv, drömmer mig bort, längtar, saknar, känner mig levande?
första gången & en riktigt obehaglig ryslig känsla att känna sig levande?
sommaren är snart slut & visserligen har jag hittat på en hel del, men finns fortfarande en hel del jag vill se & göra. är avis på Julia som ska bo i Paris i 4 månader, jag är avis på Jonathan som ska hälsa på henne. oh god. jag vill också se världen, visserligen så har jag chansen men tar den inte? vad finns det som drar tillbaka mig? jo mina kompisar, men de flyttar ju också någon gång? så varför kan inte jag ta steget? sjukt jobbigt.
sedan så saknar jag det förflutna faktiskt, hittade mina gamla dagböcker, även om det förlutna var jävligt messed up, vi var crazy, vad hände med oss tjejer?, så är det ändå så att de tiderna var bäst? vi hade inte ens tid för att tänka. nu är det typ det ändå vi gör. känns det som.
jag säger det till er unga people där ute, längta för guds skull inte till studenten, inte om ni absolut inte har någon plan efter. jag bara varnar.
sen måste jag tillägga att jag saknar killarna från klassen? vafan vi har ju inte setts/festat på urlänge? så om ni läser detta, som jag hoppas, VAFAN dra ut mer er till Kalmar på fredag. Vi ses på dansgolvet på Vallen, för här ska det levas som aldrig förr!
Godnatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar